Håller kolet i ett järngrepp.
Forskare har upptäckt att rostfärgade järnoxidmineraler i marken kan fungera som naturliga ”kolvalv”. De kan fånga in och lagra kol i jorden under mycket lång tid. Man har länge vetat att järnoxider spelar en roll i hur kol lagras i mark, men en ny studie från Northwestern University visar tydligare varför de är så effektiva.
Ytan på järnoxider har både positiva och negativa elektriska laddningar. Det gör att organiskt kol från exempelvis växter, mikroorganismer och nedbrutet organiskt material lätt kan fastna på dem. När kolet fäster vid mineralerna bildas flera olika kemiska bindningar som håller det på plats och gör att kolet blir stabilt och svårare att bryta ner.
I vanliga fall bryts organiskt material i jorden snabbt ner av mikroorganismer. Då frigörs koldioxid som hamnar i atmosfären och bidrar till klimatförändringarna. Men när kolet är bundet till järnoxidpartiklar blir det svårt för mikroberna att komma åt. Då kan kolet stanna kvar i marken i årtionden och ibland i hundratals år.
Jordar är redan en av jordens största lager av kol och innehåller mer kol än både luften och all växtlighet tillsammans. Upptäckten hjälper forskare att förstå varför vissa jordar, särskilt de som innehåller mycket järnoxider, är extra bra på att lagra kol.
Resultaten visar dessutom hur viktigt det är att ta hand om våra jordar. Genom skonsamma jordbruksmetoder och mindre markförstöring kan dessa naturliga kolvalv bevaras, vilket är bra för både klimatet, naturen och framtidens livsmedelsproduktion.
Källa: Happyeconews
Högtflygande planer.
Att resa på semester med batteridrivna flygplan kan faktiskt bli verklighet inom en inte allt för lång framtid. Flera tillverkare av kommersiella elflyg hoppas få godkännande av USA:s luftfartsmyndighet redan i år och i Norge pågår testflygningar för fullt. Landet har höga ambitioner: statliga Avinor, som ansvarar för Norges flygplatser, vill se elflyg i kommersiell trafik före 2030 och har som mål att all flygtrafik inrikes ska vara elektrifierad till 2040.
SVT:s Vetenskapens värld har följt testflygningar med ett elflygplan från amerikanska Beta mellan Stavanger och Bergen. Planet kan ta sex personer eller 500 kilo last och är särskilt lämpat för kortare sträckor över fjordar. En flygning på under en timme kan ersätta flera timmars bilresa.
Även SAS satsar på elflyg och sålde i en reklamkampanj biljetter till elflygresor år 2028. De första resorna med elflyg väntas dock bli kortare rundturer runt städer som Stockholm, Köpenhamn och Oslo.
Utmaningen är förstås batteriernas begränsningar. Räckvidden för dagens elflyg är omkring 45 mil och längre passagerarsträckor är ännu inte ekonomiskt möjliga eftersom batterierna blir för tunga. Enligt forskare krävs ett stort tekniksprång för att möjliggöra långdistansflyg med batterier.
Källa: SVT
Skaldjur gör gott!
Forskare vid Trinity College i Dublin har utvecklat en enkel och miljövänlig metod för att rena vatten från sällsynta jordartsmetaller – med hjälp av ostronskal som annars ofta slängs som avfall. Studien, publicerad i Science of the Total Environment, visar att krossade skal från framför allt ostron kan fånga upp dessa metaller och omvandla dem till stabila mineralkristaller.
Sällsynta jordartsmetaller är viktiga i modern teknik såsom vindkraftverk, elbilar och smartphones, men deras utvinning och spridning innebär miljöproblem. När de läcker ut i vatten kan de påverka ekosystem och störa organismer. Samtidigt ökar efterfrågan globalt, vilket ökar behovet av hållbar rening och återvinning.
I experiment exponerades krossade skal för vatten med lösta metaller. Forskarna upptäckte att skalen fungerar som en slags mall: deras kalciumkarbonat löses upp och ersätts av nya mineral som innehåller de sällsynta jordartsmetallerna. Resultatet blir att metallerna binds i fasta kristaller och effektivt tas bort ur vattnet.
Ostronskal visade sig särskilt effektiva tack vare sin porösa mikrostruktur, som gör att reaktionen kan fortsätta genom hela materialet. Till skillnad från andra skal, där processen snabbt avstannar, kan ostronskal nästan helt omvandlas och fånga stora mängder metaller.
Den här upptäckten kan alltså både bidra till vattenrening och ge nytt värde åt stora mängder skalavfall. Dessutom är metoden relativt billig då den inte kräver någon särskilt avancerad teknik.
Källa: PHYS.ORG
