Det är många faktorer som driver elpriset. En av de främsta är tillgången på vattenkraft som i sin tur påverkas av hur den hydrologiska balansen ser ut, det vill säga summan av allt vatten som finns i mark, magasin och som snö.
Just nu är det ett stort underskott i den hydrologiska balansen vilket ger vattenkraftsproducenterna större möjligheter att styra sin elproduktion utifrån elpriset för att öka intäkterna på produktionen. En annan faktor är att den nya undervattenskabeln North Sea Link, som förbinder Norge med Storbritannien, ska komma i drift i oktober. Det minskar utbudet på billig norsk vattenkraft i Norden och kan tendera koppla samman de (normalt högre) brittiska elpriserna med de nordiska. Förutsatt att det inte kommer rikligt med nederbörd i höst kommer den svaga hydrologiska balansen i kombination med den nya undervattenskabeln troligen hålla elpriset uppe framöver.
En annan faktor som talar för fortsatt höga elpriser är att priset på utsläppsrätter och fossila bränslen som kol och gas stigit kraftigt i år. I Sverige finns knappt någon fossil elproduktion, men det är desto mer utbrett i länder i vår närhet som Tyskland och Polen. Eftersom det sker ett ständigt utbyte av elproduktion mellan Sverige och våra grannländer påverkas de svenska elpriserna av priset på fossila bränslen och utsläppsrätter. Det gäller särskilt under timmar och dagar när den svenska elproduktionen inte riktigt räcker till.
För att hantera högre elpriser är min rekommendation, som vanligt, att behålla sitt rörliga elpris. Prissättningen av fastprisavtal har redan tagit höjd för potentiellt högre priser framöver och på så sätt kan man säga att det alltid är för sent att binda elpriset – så länge du inte tror dig kunna spå prisutvecklingen bättre än elmarknadens aktörer.
